Jag har tillbringat oräkneliga timmar vid vattnet, med flugspöet i hand och blicken fäst på ytan. I dessa stunder av total närvaro känner man verkligen naturens puls. Men på senare år har en krypande oro infunnit sig, en oro som inte handlar om uteblivna vak, utan om de tysta förändringarna i landskapet som omger mina favoritvatten. Den spanska skogssnigeln, mer känd som mördarsnigel, är mer än bara en plåga för trädgårdsägare. Den är en symbol för en större invasion som hotar den biologiska mångfalden ända fram till sjökanten och därmed själva grunden för det flugfiske vi älskar.
Den tysta invasionen som når ända till sjökanten
För att förstå hotet måste vi se bortom den enskilda snigeln och förstå begreppet invasiva främmande arter (IAS). Det handlar om växter och djur som med människans hjälp, medvetet eller omedvetet, har flyttats till nya miljöer där de saknar naturliga fiender. Resultatet blir ofta en explosionsartad spridning som slår undan fötterna för våra inhemska arter och förändrar hela ekosystem. Mördarsnigeln är ett typexempel. Den konkurrerar inte bara ut våra inhemska sniglar, utan dess framfart i strandkanten påverkar hela näringskedjan. De växter den äter hade kanske varit avgörande skydd eller föda för de insekter som utgör en vital del av födan för öring och harr. När en länk i näringskedjan försvagas, fortplantar sig effekterna snabbt ner i vattnet. Allt hänger ihop.
Medan mördarsnigeln härjar på land, pågår en liknande invasion under ytan. Handel med damm- och akvarieväxter är en av de vanligaste vägarna för invasiva vattenväxter att få fäste i Sverige. Arter som sjögull, vattenpest och skunkkalla kan, om de hamnar i fel vatten, bilda enorma, täta mattor som kväver allt annat liv. De skuggar ut bottenvegetation, försämrar syresättningen och gör det i praktiken omöjligt att fiska, bada eller färdas med båt. En enda liten växtdel som slängs i ett dike kan vara startskottet för en ekologisk katastrof i en hel sjö. Spridningen sker ofta oavsiktligt, genom att växtdelar eller frön följer med jord, redskap, maskiner eller till och med våra egna skor när vi rör oss mellan olika platser.
Ansvarskedjan för våra vatten
Inför ett sådant hot är det lätt att känna sig maktlös, men det finns en tydlig ansvarskedja från högsta politiska nivå ner till oss som individer. På nationell nivå leder och samordnar Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten arbetet. De tar fram regler och vägleder, men det praktiska arbetet sker regionalt och lokalt. Länsstyrelserna bekämpar och övervakar invasiva arter i fält, medan kommunerna ser till att arter på EU:s förbudslista inte sprids från kommunal mark. En kritisk uppgift för kommunerna är att säkerställa att trädgårdsavfall med invasiva arter hanteras korrekt så att det förstörs och inte blir en ny spridningskälla. I slutändan landar ansvaret hos oss alla. Enligt EU-förordning (2014/1143) har varje fastighetsägare en skyldighet att se till att listade invasiva arter inte tillåts växa eller spridas från den egna tomten. De val vi gör i vår egen trädgård kan ha direkta konsekvenser för hälsan i det fiskevatten vi håller kärt.
Från kunskap till handling så skyddar du ditt fiskevatten
Det absolut viktigaste och mest effektiva är att agera tidigt. Att ta bort ett litet bestånd av en invasiv växt är oändligt mycket enklare än att sanera en hel sjöstrand. Det kräver vaksamhet och kunskap. Som flugfiskare har vi en fördel, vi tillbringar mycket tid i naturen och har ofta en god blick för när något inte stämmer. Genom att lära oss känna igen de vanligaste invasiva arterna kan vi bli naturens första försvarslinje. För den som vill vara förberedd finns det lyckligtvis detaljerad vägledning för hur man effektivt kan bekämpa en mördarsnigel och därmed skydda den lokala faunan. Att vara påläst är första steget mot att göra verklig skillnad.
Att skydda våra vatten handlar om några grundläggande principer som vi alla kan följa. Det är enkla handlingar i vardagen som tillsammans skapar ett starkt försvar mot de tysta inkräktarna:
- Köp, byt eller plantera aldrig invasiva arter i din trädgård, och töm aldrig innehållet från ett akvarium eller en damm i naturen.
- Hantera allt trädgårdsavfall med stor försiktighet. Brännbart material kan eldas upp på tomten om det är tillåtet, annars ska det förpackas i väl förslutna säckar och köras till återvinningscentralen där det sorteras som invasivt avfall.
- Rengör alltid dina redskap, stövlar och fiskeutrustning när du förflyttar dig mellan olika vatten eller naturområden. Små jordklumpar kan innehålla frön eller rotdelar.
- Om du upptäcker en misstänkt invasiv art, rapportera ditt fynd. Detta är oerhört viktigt för att myndigheterna ska kunna sätta in åtgärder i tid. Använd gärna Artportalen för att registrera dina observationer.
När spöet vilar får spaden arbeta för framtidens fiske
För mig har flugfisket alltid handlat om mer än själva fångsten. Det är en dialog med naturen. Att inse att denna natur är hotad ger fisket en ny dimension. Det blir inte bara en hobby, utan också ett kall till att vara en väktare. Arbetet med att skydda våra fiskevatten från invasiva arter är precis som fisket i sig, det kräver tålamod, kunskap och en djup respekt för ekosystemet. Varje mördarsnigel vi plockar är ett kast för framtiden. Det är ett handfast sätt att ge tillbaka till den natur som ger oss så mycket. Detta engagemang sträcker sig bortom själva fisket. Att förstå hur elproduktionens påverkan på fisket är en annan viktig miljöaspekt, precis som att aktivt välja elbolag som sparar fiskevattnet. Kampen mot invasiva arter är inte någon annans problem. Det är vår möjlighet att visa att vi bryr oss på riktigt, långt efter att vi lagt ifrån oss spöet för dagen.